Solenergiforskning i Linköping startade under 1970-tal av två visionärer, Göte Törnebäck och Jan Stjerna
var och en på sitt håll, men de kom efter ett par år att arbeta tillsammans med vad som skulle bli ett mycket
stort projekt för småhusuppvärmning. Diskussionen under 1970 talet var, dels en oro för vad vi då
kallade "värmedöden" d.v.s. vad vi senare kom att kalla "Global Heating" och dels oro för konsekvenser
av en kommande bred satsning på kärnkraft. Efter ett lyckat pilotprojekt omfattande en villa i Linköping
projekterades och byggdes "Världens största solenergianläggning 1975-1980 då den invgdes och togs i bruk.

Jan Stjerna konstruerade solfångarna och var också ansvariga för solenegidelens projektledning.
Solfångarytan var ca. 3000 kvm och värmelagret 10 000 kubik meter vatten i en stor lagringstank,
centralt placerad i området. Solanläggningen revs 1990  efter 10 års drift. Anläggningen byggdes
om vid flera tillfällen och under 1983 fram till 1990 konstruerade SRD AB om anläggningen för att
optimera systemfunktionerna. Vissa driftproblem inträffade med anläggningen i inledningsskedet,
 men avhjälptes efterhand och anläggningen kunde under mer än 7 år drivas med en kostnad som vida
underskred fjärrvärmetaxa.